Vem är kvinnan bakom Web of Light?

Minnet av ett annat sätt att vara

När jag kom till den här världen föddes jag på Visby lasarett på Gotland. Redan då bar jag med mig ett klart medvetande. I min upplevelse var jag inte ett oskrivet blad; minnet av vilka vi egentligen är var levande inom mig. Jag mindes en tillvaro från tider som Lemuria:

Där människans värde låg i den man var på riktigt. Inte i prestation.

Hjärtat var naturligt öppet, medvetandet var högt och kristallklart, och vi levde och skapade från hjärtats intelligens. I en omätbar skönhet som omringade oss. Livet var vackert inifrån och ut.

Att landa i den här tredimensionella mänskliga världen i vår tid var att landa i en helt annan kontext. Det var en miljö som kändes främmande, hård och i mångt och mycket omänsklig för mig. Här mötte jag ett samhälle byggt på konkurrens, där man ständigt förväntades bevisa sitt värde – i familjen, i skolan och i arbetslivet.

Fast jag visste hela tiden att det enda viktiga är de vi är, inte det vi presterar.

Att lära sig navigera utan att förlora sin kärna

Med ett öppet hjärta och förmågan att läsa av människor och fält såg jag naturligt det bästa i varje person jag mötte och deras högre potential. Men jag insåg också snabbt att den här världen krävde något mer än bara öppenhet: den krävde en knivskarp integritet. Det gick inte att släppa in vad som helst eller vem som helst. Jag blev tvungen att lära mig att navigera det här systemets arena, utan att för den sakens skull släppa min egen inre kompass eller Lemuria i min själ.

Materiell status, rikedom eller att jaga yttre markörer har aldrig väckt något inom mig. Det har alltid framstått som något ganska banalt och oviktigt. Det som på riktigt har dragit i mig har varit den sanna djupare vägen, det klara medvetandets väg. Portaler mot något otroligt vackert, meningsfullt och heligt.

I mitt tidiga sökande efter de pusselbitar jag visste fanns där sökte jag mig genom gamla minnesspår och civilisationsskikt, där Lemurias rena hjärtfrekvens alltid stått som min trygga grund, till skillnad från Atlantis mer teknologiska och esoteriska strukturer, även om lärdomar fanns i båda.

Det var första delen av mitt liv. En dag hade jag kommit fram; det fanns inget mer att söka efter. Inte för att jag var perfekt eller fullbordad. Jag var hel, och all visdom och kunskap jag en gång hade sökt efter för att återminnas fanns i mitt inre. Från den stunden slutade jag söka.

Mötet med svårigheterna

Vägen hit har inte varit enkel. Jag har mött djupa motgångar, prövningar och människor som utmanat mig på många olika sätt.

Navigera mitt i bruset

Jag har mött svårigheter och människor på helt andra frekvenser. Jag har mött människor med ett högre, klart medvetande, men till största del har mitt liv varit mitt i bruset. Igenom allt har jag lärt mig det som kanske är min största styrka: att navigera mitt i bruset och behålla mitt eget medvetande helt intakt.

Även när jag behöver röra mig i lägre vibrerande fält eller anpassa mig i stunden förlorar jag aldrig mig själv. Det finns ingenting i det yttre – inget system, ingen annan människa och inga yttre krav – som någonsin kan ge mig en identitet som inte är min. Jag bär redan min identitet. Jag föddes som ljusarbetare, jag kommer att ta mitt sista andetag som ljusarbetare, och jag fortsätter långt bortom det. Det är ingenting som någon någonsin kan ta ifrån mig. För det är jag.

Själen tar plats i kommandorummet

Det är exakt detta som Web of Light står för. Det är en inbjudan till det heliga, till ett djupare sätt att leva i världen, från hjärtat och med själen.

Själen är på väg tillbaka nu. Det känner jag så starkt. Men för att själen ska kunna ta plats på riktigt krävs en ren kropp och ett rent sinne, utan dolda rum eller undantryckta hörn. När ljuset strömmar in på jorden och i människor rensas mycket ut. Det gör att brus, gamla sår och svåra situationer kommer upp till ytan, vilket också kan göra det utmanande att möta och nå varandra i stunden.

Men när det rensas ut kliver den renare människan fram. En människa som lever i sin högre potential, inte som en idé eller en kliché, utan som en konkret verklighet där hjärtat och själen står i kommandorummet.

Tempelutrymmet

Web of Light och Ljusets Tempel finns här som ett heligt utrymme med sina många salar, en plats som hjälper oss att återminnas vilka vi är, att skala av det som inte är sant och att tryggt landa i dem vi är på riktigt.

Med kärlek och ljus

Frida SOLA’RAH