Tempel kisse, markering i sängen, kastrering och villkorslös kärlek

Klockan ringde 06.00, oj tänkte jag, vad är det idag? Sova en liten stund till dag? Då vaknar mina hjärnceller plötsligt till liv.

Nej! Det är ju faktiskt Charlies kastreringsdag idag. Upp med mig nu, säger jag till mig själv: boka taxi, väcka min dotter. Säga godmorgon till min sovande son.

Där sitter Charlie, han är sur, han visar det tydligt för mig, hur han håller öronen och springer mellan mina ben som han annars inte alls gör. Varför är Charlie sur?  han som nästan alltid purrar av rent välmående? För att han varit på fasta sen igår kväll. Matskålen är tom. Helgerån matte!

Jag klappar honom, han vill inte ha klapp, jag närmar mig efter en stund igen, nu tar han emot en mjuk klapp och förklarar i dag ska vi till "kattdoktorn" projicerar en bild till honom om Smådjursklinikens lokaler och att jag inte ska överge honom. Han kommer nära mig som om han sa matte du är förlåten för denna gång, jag förstår att något är på gång.

Vad jag gjorde igår? Jag bedyrade glatt och mjukt stolt för några andra människor om hur rumsren min katt är 😂 vad gjorde Charlie igår kväll då? Jo, han bestämde sig för första gången sen han kom till oss (som hans definitiva hem som omplaceringskatt) att nu ska jag markera mitt missnöje hos min favoritperson i detta hem. Sagt och gjort. Direkt efter händelsen hörde jag ett förskräckt rop: " mamma, han har PISSAT i min säng".

Jag såg direkt varför. Min son brukar överösa honom med kärlek och göra honom till centrum av sin tonårsvärld. Men igår hälsade han inte ens på Charlie när han kom hem trots att Charlie närmade sig honom lite på avvaktande avstånd när han stod i köket. Jag frågade lite förvånat att du inte hälsar på Charlie? Öh, jag är hungrig, säger han och lastar in flera pizzabitar i airfryern han just köpt. 

Charlie ser ingen kärlek, ingen liten kattgodisbit från sin absolut mest älskade människa. Sonen går upp ignorerar kisse.

Sen inte kort efter händer "sängen" incidenten” mitt i min sons tonårsuniversum.

Jag speglar för min kära son vikten av konstant kärlek, att när man älskar någon går det inte så bra att en dag bara dra bort all kärlek.

Vår Charlie är en riktig kärlekens och närhetens kisse och värdesätter det väldigt högt.

Det kan ha varit något annat, men att han just väljer för första gången någonsin att markera någonstans och att han gör det i din säng signalerar för mig att han vill vara tydlig med sitt missnöje. 

Kära son, kärlek är mjuk  kärlek är villkorslös på många plan, kärlek är att inte bara älska när ens hjärta är fullt öppet och solen skiner inombords och utanför. Kärlek är också att visa kärlek när man är trött och inte känner man har så mycket att ge, då gör man gärna en liten extra ansträngning. Ett var varmt ord, en äkta närvarande klapp  en liten stund. Sen går man och laddar om. 

Avoidant kärlek gör ont. Det är en kärlek som är varm och nära men som när som helst kan dras tillbaka. Det skapar otrygghet både mellan människa till människa och människa till djur.

Min son log när jag nämnde " avoidant kärlek" jag kan nästan slå vad om han har sett en reel om det på tiktok, kärlek som är undvikande. Avoidant attachment.

Min son är så klok, han förstod precis och tog inte mer avstånd för att Charlie markerat sitt missnöje i hans säng. Han kom nära igen.

Ja kärlek ska i sanning och på djupet vara trygg för alla den involverar💛

Kl 07.00 kom taxin, kallt regnigt mörkt, grått, jag bär Charlie i hans mjuka tygbur nära mitt hjärta. Han tycker inte om att åka bil, han jamar konstant och jag pratar mjukt med honom hela resar  hummar lite för det lugnar honom.

 Väl framme inne hos veterinären på soffan är han lycklig igen, bilen har åkt iväg, han gosar och purrar. Jag berättar genom mina mänskliga ord att han ska in på en liten operation och att jag hämtar honom lite senare under dagen. Jag skickar bilder att jag inte lämnar honom. Det är varmt stämning på smådjurskliniken, de som jobbar där har ett gott hjärta, det känns verkligen.

När jag är hemma igen, fortsätter jag att skicka då och då telepatiska meddelanden från mitt hjärta till Charlie att han inte är ensam, jag är med honom.

Jag har haft flera katter i mitt liv, som barn, som vuxen. Tyckt om dem, det har funnits en tillgivenhet. Men Charlie, han har en plats djupt i mitt hjärta.

Jag minns, nu backar jag tusentals år i tiden. Vi befinner oss nu i Lemuria. Jag står nära havet, vid mitt tempel vid havet. Charlie ligger på trappsteget. Han är min vördade tempelkatt. Alla möter honom med djup vördnad. Han är ren healing och ren kärlek och skönhet där han ligger och kisar i Lemurias guldljuva solljus.

Tillbaka här och nu. I vårt hem bor 3 mänskliga varelser med en själ och en katt varelse med en själ. Ingen står över någon. Ingen är mer utvecklad eller mindre. Vi är olika men vårt djupaste medvetande i ljuset är detsamma då tusentals år sen som nu.

I kärlek och ljus och...mjauu

Frida SOLA’RAH