När mörkret faller och jag tänder min egen sol

När mörkret faller 🌬 och jag tänder min egen sol

Mörkret faller över landet. Som ett tungt täcke som lägger sig över stad och land.

När jag känner mörkret känns det nästan som något konkret som om jag skulle kunna ta på det med mina egna händer. Som sin egen tunga omslutande frekvens.

Ett mörker som inte lyfter en högre, mer ett mörker som stängs likt en bur runt landet, runt ens liv.

Jag är inte fan av mörka tiden på året. Då kommer min ljuslampa fram.

Jag är en "solar" människa jag tankar energi genom solen. Solen är mer än ett vackert eldklot. I ancestrala esoteriska sanna läror är solen sedd och betraktad som ett intelligent medvetande. Som kan kommunicera med oss genom sitt lysande guldljus. Solen ger oss liv, värme och all skönhet vi ser och upplever. Den skapar inte allt det vackra på Jorden i form men den är en del av allt det levande.

När solen lyser sitt vackra ljus på de fysiska objekten, elementen på Jorden kommer dess otroliga färger och nyanser fram och vår själ känner ett mmh så vackert.

Utan solen är allt grått, alla färger gråa. Vi har våra elektriska lampor som imiterar på sätt och vis solens ljus som tar fram färger och färgnyanser. Men aldrig så vackra som solen gör det.

Ja min sollampa 10.000 lux, jag låter mitt system min biologiska kropp vakna upp till den. Efter en liten stund sprider sig en signal i mig att HEY det ÄR MORGON, VAKNA hörru! 🥰 Energin börjar röra på sig och kraft återvänder i mig. Mitt hår vaknar också till liv små hårstrån sträcker sig mot min ljuslampa. Mörkret backar ett steg och säger okay då you do you. Jag tar dig senare 😂 Nästa steg i min morgonrutin en riktigt stark D-vitamin som passar mig perfekt skapad för oss nordbor.

Om solen tittar fram, sätter jag mig en stund på min trappa med ett glas vatten och andas in min heliga solkod rakt från solen. Jag lever i ett sorts Hybrid Pranic Living. Det är ganska simpelt men samtidigt väldigt komplext. Som det mesta i det djupa medvetandet är. Ska berätta mer om det längre fram i min blogg.

Jag låter solen bada mig i sitt guldljus, jag ser regnbågar reflekteras i solstrålarna, jag känner den oändliga kärleken från solen som jag älskar tillbaka villkorslöst. Inte som jag älskar en människa, en annan sorts kärlek. Själens Kärlek.

Men sen är det Mörkret, skandinaviska Mörkret som för mig ibland takes it all eller nästan i alla fall. När dagarna blir korta söker min kropp efter ljuset utanför.

Det är då det ogenomträngliga skandinaviska Mörkret tar mig långt in i mig och jag tänder min egna sol i mitt solarplexus. Ett ljus som kommer inifrån. Att bygga upp ett inre ljussystem i ens egna inre energikarta tar tid och kräver att bemästra vissa skills och omprogrammera en del gamla program och våga gå utanför en box som säger: detta är möjligt, detta är omöjligt.

Tiden för boxar går mot sitt slut, men ljuset fortsätter och tydligen Mörkret med 🌬🌑☀️🌛

Nästa gång solen tittar fram, om du vill glöm allt du lärt dig om vad solen är. Öppna mjukt upp och låt dess strålar omfamna dig i total bliss.

Med ljus och kärlek till din dag

Frida SOLA’RAH