Divali ljusets festival, Stockholm till Karlstad och min ljuslampa 10.000 lux ☀️💛

Det mänskliga mitt i det hårda och mörka

När mörkret sprider sig över vårat land och ett annat sorts mörker flyter över delar av Världen. Krig korruption och maktmissbruk i olika former.

Samtidigt finns en nästan tyst mänsklighet mitt i alltihopa. Ett förtroligt samtal mellan två en varm kram mitt i bruset, ett äkta leende bland alla trötta nästan mekaniska trötta leenden. Två människor som tar avsked och säger genuint från hjärtan med värme och verkligen menar det, ingen tomhet, inte blasé, utan på riktigt: " ha det nu så bra fina du." Eller kanske bara komma hem till ditt tempel och landa i din egna värld bortanför brusets komprimerande box.

Ljuslågan från mitt ljus reflekteras naturligt på min kind i form av ett hjärta. Det är så vackert att ta emot universums tecken, inga effekter, inga filter. Bara nuets magiska lilla stund där ljus lyser upp mörker.

När scenerna där ute är kaotiska och mer stjälpande än hjälpande är då vi ska hålla starkt fast i våra egna inre ljus. Du vet den där lilla lågan som alltid lyser längst in i ditt hjärta.

Jag ser det som sker, många verkar strama företag stramar åt på samma gång, på så många nivåer, scenen kan bli tung navigerad och energikrävande för dess anställda. Maximerad vinst är allt för ofta det icke glam0urösa målet. Många anställda runt om i landet kommer hem med minimal utmärglad livsenergi . Det är då och när de yttre scenerna kräver mer av oss än det vi egentligen har att ge. 

MIN SOL - LAMPA

Det är då jag tänder min 10.000 lux sollampa och håller den nära mitt ansikte en stund. Jag ser i spegeln hur mina hårstrån liksom vaknar till liv och flera strån sträcker sig in mot sol-ljuslampan. Ja precis så, skojar inte nu ;) Om du börjar följa min blogg kommer du märka att jag inte skojar om allvarliga saker, men om så mycket annat väver jag in humorglimtar och något jag tycker är ur-dråpligt för mycket för att inte del..

Jag andas in ljus med min kära 10.000 lux lampa framför mig. Ja absolut när solen gömmer sig blir påminnelsen om solens kraft stark och min praniska andning djup och sann. 

När jag reser mig upp tro'tt det eller ej, det är ganska irrelevant vem som tror vad här. För jag, jag reser mig upp med en förnyad energi och känsla av ett nyladat ljus i mitt inre.

Och Ljusfetivalen närmare sig, då tusentals säkert miljontals levande ljus kommer att lysa upp en hel kontinent och uppifrån ovanifrån kommer det som som miljoner av stjärnglitter.

Ljusglimtar som kan påminna om oss att ljuset är precis lika verkligt egentligen mera än alla scener vi vandrar på genom veckans olika dagar.

Vad vi ser utanför oss är just det, olika scener som innehåller olika utmaningar. Alla utmaningar bär som ett frö som och ett löfte om en djupare inre utveckling. En ovärderlig gåva skulle man kunna säga.

Fast vissa scener kan få oss nästan att tvivla,  att känna nästan en sorts hopplöshet när mörkret, maktbegär och sår i människor sitter styr hur scenen ska vara uppbyggd. 

Så vet jag innerst inne att det finns ett löfte om att ett ljus ska tändas mitt i allt det mörka, mitt i alla härskartekniker och maktmissbruk som kanske strömmar i  strida strömmar just på någon eller flera scener. Ett ljus mitt i det mörkaste mörkret.

Tänk om DU är just det ljuset.

Jag tänder ett levande ljus framför mig, mina ögon vilar en stund på eldens låga. Jag ser liv jag ser inte destruktion jag ser kraft jag ser ljus.

Ett av ljusfestivalens miljontals ljus

Ett av alla Diwalis ljus-festivalens miljoner av levande ljus tänder jag ikväll.

Med kärlek och ett ytterst mänskligt ljus.

Frida SOLA’RAH